Hoppas det har löst sig ändå men jag svarar trots allt eftersom det kan finnas fler som kan ha glädje av svaret naturligtvis.

För mig låter det som att den här händelsen ännu är för intensiv för att det ska vara möjligt att skriva en litterär berättelse som andra kan läsa ännu.

Ditt eget förslag är ypperligt. Skriv gärna i tredejeperson som hon eller han – det distanserar perspektivet från dig själv och det kan underlätta. Likaså att skriva i imperfekt/preterium som också distanserar då att skriva i presens (nutid) är mycket mer starkt närvarande.

Jag rekommenderar också att strunta i att det ska bli en bok och skriva för skrivandets skull. Fokusera på det som är i huvudet och få ner det på papper istället för att fokusera på att det ska bli en läsvärd bok. Ofta behöver den här typen av berättelser först skrivas för egen del, som en del i den egna bearbetningen, för att sedan skrivas som bok om det då fortfarande känns viktigt.

Hoppas ditt skrivande löper på bra,
lycka till!!
/Jeanette

Mitt namn är Gila och varje dag skriver jag en bok i huvudet, men sen när jag börjar skriva försvinner allt. En fråga till dig är om man skriver en upplevelse i livet som hänt, något känslosamt,
adhd, sepration, samt efterkommande relation tex ska jag skriva i jag form eller kan jag använda då tid som henne. Det finns så mycket jag så gärna vill får ut till världen, men hur gör jag det intresant, är det en novell , ska jag kalla den för en bok. Hade önskat få någon annan diktera få det sammanhängande men vet inte hur man gör