Att journalisten Per Lindahl är en van skribent, märks när man läser hans debutroman ”Det goda mörkret”. Att han hade två husgudar till hjälp när han skrev, blev däremot en överraskning.
Per Lindahl är utbildad journalist från Skurups folkhögskola, men har aldrig gått någon kurs för att skriva litterärt. Den hjälp han behövde för sin 520 sidor långa roman ”Det goda mörkret”, fick han av två väldigt olika skrivhandböcker, nämligen Larry Brooks ”Story engineering” och Stephen Kings ”Att skriva”. Per beskriver att dessa två handböcker befinner sig i två motsatta lägen på en tänkt linje. ”Larry Brooks är väldigt strukturerad och Stephen King är mer impulsiv. Jag befinner mig väl ungefär i mitten”, säger han med ett skratt.
”Det var en surrealistisk känsla att hålla den färdiga romanen i handen”, berättar han, ”samtidigt fick jag prestationsångest! Jag ville ju att den skulle vara perfekt.” Per beskriver sig själv som ”manisk och pedantisk” i sitt skrivande och han har inga problem med svikande inspiration eller skrivdisciplin. ”Nej, jag brukar komma på bättre versioner under skrivandets gång, men vid en viss punkt har jag inget mer att säga. Då har jag fyllt alla hål i berättelsen och arbetet är klart.”
Redan 2017 skrev han den novell som ligger till grund för romanen som kom ut 2020. ”Jag började skriva på den när jag gick på journalistlinjen. Efter utbildningen gick jag först tillbaka till mitt gamla jobb på en byggmarknad och då hade jag mycket tid att tänka på hur och vad jag skulle skriva. Jag skrev ner idéer på kvitton och lappar, så att jag skulle komma ihåg dem tills jag kom hem och kunde fortsätta att skriva på romanen.”
Novellen, som det hela startade med, utgick från en kidnappning. Det var Per Lindahl själv som var offret och för att få till alla detaljer rätt, läste han rättegångsprotokollen väldigt noggrant. Efter ett tips från en av lärarna på journalistlinjen i Skurup, så bestämde Per sig för att lämna realismen. ”När jag kom på att allt inte måste vara sant, då spånade det iväg fullständigt”, berättar han. ”Det är svårt att placera romanen i en genre, men jag skulle nog säga att den bäst beskrivs som magisk realism med dystopiska inslag om ett rättssamhälle i fritt fall” Bokens tema beskriver han själv så här: ”Det är paradoxalt nog en resa från hämnd mot förlåtelse, i den djupare meningen att befria sig själv från hatet för sin egen skull.”
”Jag gav den extra allt!”
När romanen var färdig, försökte han få förlag intresserade av att ge ut den. ”När ingen nappade, blev jag sur och bestämde mig för att ge ut den själv. BoD – Books on Demand var de första jag hittade och eftersom jag är spontan och impulsiv, bestämde jag mig direkt för att jobba med BoD.” Per är mycket nöjd med det beslutet. Det heltäckande paketet och dialogen han hade med både sin kontaktperson på BoD och med illustratören som gjorde omslaget, hjälpte honom i processen. ”Jag tog mitt pilotprojekt hela vägen. Jag gav den extra allt!” säger Per förtjust.
Romanens målgrupp är svår att definiera, kanske i första hand science fiction- och fantasyfans, någonstans mellan 20 och 40 år. ”Och bor man i Malmö med omnejd känner man nog igen sig extra mycket i de realistiska elementen.”, tycker Per som medvetet använder Malmö som kuliss för handlingen. Efter en webbredaktörkurs 2020 vet han naturligtvis allt om hur man hittar den här målgruppen via Facebook, Instagram och Twitter. ”Men jag har inte riktigt kommit igång med det än, har nog örhalat det mest på grund av lathet. Det får bli tillsammans med nästa bok istället.”
Nästa bok är i princip färdig, men Per har precis börjat ett nytt jobb och vill först koncentrera sig på det. ”När jag får lite mer tid över, ska jag skriva klart”, lovar han. Den romanen hör hemma i samma svårbestämda genre som ”Det goda mörkret”, något realistiskt som spårar ut och har en dragning åt science fiction. ”Den nya romanen utspelar sig på ett behandlingshem för missbrukare och det handlar bland annat om övermedicinering och är delvis en satir över psykiatrin.”
Per Lindahls tips för blivande författare, förutom att skaffa de två skrivhandböckerna som han själv haft så mycket nytta av, är att helt enkelt sätta sig ner och skriva. ”Ja, det är bara till att köra på”, säger han. Och så hjälper det förstås om man är lätt manisk och en aning pedantisk.
Besök gärna Per Lindahls webbsida för mer information.