Till vardags arbetar hon som farmaceut och på fritiden ägnar hon sig åt skrivandet i alla dess former. Skrivdrömmarna hittade tillbaka till henne för ca. tio år sedan, då hon började att skriva på romanen Hem jävla hem. När hon skriver gillar hon att blanda humor i kombination med lite mörka, övernaturliga inslag.
Det vinnande bidragets baksidestext:
Hallelujabröderna:
Bröderna Karlsson planerar en rånturné i Småland. När de hamnar i Helgeryd som dörrknackande mormoner väntar frälsningen på dem, vare sig de vill eller inte. Med en stor summa redovisningsskyldiga rånpengar startar bröderna sekten Hallelujabröderna för att i fred tvätta sedlarna i kollekten. Då hade de inte räknat med Ralf, den lokala ICA-handlaren, som bjuder in alla som behöver bli räddade till kapellet Eden. Allt går bra tills press, media och en snokande kvinna från Kammarkollegiet får nys om miraklerna och Haralds egensinniga bibeltolkningar. Det kommer att behövas ett himmelskt ingripande för att bröderna inte ska få skaka galler inom en snar framtid.
”I mitt huvud finns 6–7 romaner som spinner i olika varvtal och väntar på att få komma ut. Så länge jag har historier i huvudet skriver jag. Så länge jag lever skriver jag. Det är inte ett yrke, utan ett kall.“
När ert mejl damp ner i min inkorg läste jag först fel. Jaha, ett vanligt tack, men nej tack-brev. Jag stängde besviket ner mejlet utan att läsa klart, men tydligen hann jag uppfatta tillräckligt mycket. Hade jag verkligen vunnit? Vänta, vann jag? Jag läste mejlet flera gånger, kunde inte tro att det var sant. Jag studsade av glädje på jobbet när jag fick beskedet och jag gick som i en bubbla i flera dagar. Jag kommer aldrig att glömma hur det kändes att vinna BoD:s bokutgivning. Det roligaste är att Hallelujabröderna tidigare under året vann en lektörsläsning så det kändes verkligen som om blixten hade slagit ner två gånger på samma ställe.
Det var tänkt att jag skulle ge ut Fjärilen i rummet på ett bokförlag, men som det händer ibland kom vi överens om att avbryta samarbetet. Jag var inte nöjd med kommunikationen mellan mig och bokförlaget, bokutformningen och marknadsföringen. Den största skillnaden för mig, om jag jämför egenutgivning och att ge ut genom ett bokförlag, är hur mycket jag får säga till om det slutgiltiga resultatet. På ett bokförlag har jag som ny författare inte mycket att säga till om. Jag levererar ett manus som ska bearbetas enligt deras förslag. Som egenutgivare bestämmer jag själv vad jag vill ändra i manuset och anlitar den lektör som passar mig bäst. Jag var inte heller nöjd med bokomslaget när jag skulle ge ut min bok genom ett bokförlag. Jag tyckte inte att den återspeglade bokens innehåll. Nu är jag helnöjd med Hallelujabröderna och jag har varit med och tyckt till om hela bokomslaget, allt från illustration till text.
Vilka fördelar ser du med att ge ut din bok själv?
Den bästa fördelen med att ge ut själv är att det känns som att det är min produkt. Jag har petat en hel del i manuset, men det har känts bra hela tiden eftersom jag har haft det avgörande beslutet om vad som ska justeras. En annan fördel är att min bok får en längre livstid som egenutgiven än på ett bokförlag, där nya böcker petar ut de gamla.
Har du nu planerat din bokutgivning annorlunda och i så fall på vilket sätt?
Efter att jag vann bokutgivningen blev det bråttom att färdigställa boken. Utan den pushen kanske det skulle ha tagit ännu längre tid att få boken färdig. Jag sa till alla jag känner, att boken ges ut senast i mars. Då var det bara att kämpa till slutet. Det bästa jag gjorde var att jag gav mig själv en deadline och det fungerade verkligen.
Planerar du dina böcker innan du börjar skriva och delar upp händelserna i olika kapitel eller skriver du direkt från hjärtat?
Hur jag skriver mina böcker skiljer sig från bok till bok. Ibland får jag en idé som jag vill utveckla vidare. Jag ser ofta boken i scener innan jag börjar skriva, ibland kommer en replik farande. Då måste jag ta reda på vem som sa det. När det blir för rörigt använder jag mig av synopsis för att reda ut händelserna. Jag börjar inte skriva en bok förrän jag har minst två idéer som gifter sig med varandra, då vet jag att boken har fått ett djup. Hallelujabröderna föddes på nyårsafton. Familjen satt runt bordet och åt middag när en tanke slog mig. Tänk om det finns en sekt som tvättar kriminellas pengar genom kollekten? Den tanken gifte sig med tre bröder starkt präglade av sin traumatiska barndom. Det gav manuset ett utgångsläge jag kunde jobba vidare från. Mycket av det jag skriver kommer från hjärtat, då jag använder mina egna känslor och vad jag har upplevt som barn och vuxen.
Händer det ofta att du skriver om delar av manuset eller hur bearbetar du dina manus för att få dem färdiga?
När jag börjar skriva stänger jag in den inre kritikern i en garderob. När jag är klar får den inre kritikern, som blivit lagom snäll av att sitta i garderoben, komma ut. Tillsammans tittar vi på manuset. Jag läser igenom manuset flera gånger. En gång kollar jag om karaktärerna är trovärdiga, en annan gång hur miljön skildras o.s.v. Jag tar en sak i taget för att inte drabbas av panik. När jag tror att jag är färdig vänder jag mig till en lektör och då får jag veta att jag har kommit halvvägs. Det tar tid att bearbeta ett manus. Själva skrivandet är lätt, men redigeringen är ett pilljobb.
Jag kan bara säga vad jag tycker är viktigast som egenutgivare. För min del handlar det om att hitta läsare till min bok, hitta min genre/nisch och veta vilka böcker och författare jag kommer att jämföras med. Vad gäller marknadsföring är det viktigt att våga pitcha sin bok till potentiella läsare. Jag kör hisspitch-varianten, att kunna sälja in boken under en hissresa. Kort och slagfärdigt, men tillräckligt för att väcka nyfikenhet. Jag har sålt in min bok till människor över hela Gotland, på min mammas gata, genom Facebook och givetvis min blogg Så du tror du är författare samt bloggen Familjekvationen.
Du driver en egen blogg och är aktiv på sociala medier, men vilka kanaler är de viktigaste för dig?
Det minsta man som författare ska göra är att vara aktiv där läsare finns. Jag har en blogg som mina vänner, mina vänners vänner läser. För att nå ut till flera kan man försöka få den lokala tidningen att skriva en artikel. Radio är också ett bra sätt att nå ut. Efter att jag var med i den lokala radion i Trollhättan tog en bokklubb upp min bok Hem jävla hem och jag fick även en positiv recension på nätet. Jag ska även gå till bokhandeln och berätta om min bok. Om och när det finns bokmässor kommer jag att vara där med min bok.
Vilka kanaler som är viktigast för mig? Det är svårt att säga, men jag gillar Facebook där jag kan lägga ut länkar till min blogg. På så sätt når jag fler läsare än jag skulle ha gjort utan Facebook.
Bokens omslag spelar en viktig roll i läsarens köpbeslut och är ”ansiktet utåt” i marknadsföringen av boken. Designar du dina omslag själv?
Min dotter Felicia, som går sista året på Estetetiska gymnasieprogrammet Bild och formgivning, har skapat omslaget. Hon har målat bilden digitalt med ritplatta och sedan format bokomslaget i Abobe InDesign. Jag har gett henne en idé att utgå ifrån och sedan har hon skapat bilden utifrån förutsättningarna.
Hur tycker du att man fångar läsarnas uppmärksamhet på ett effektivt sätt? Vad har du gjort för att nå din målgrupp?
Jag har fångat läsarna genom att skriva en provokativ och rolig historia om tre bröder som bildar en församling för att kunna tvätta pengar i fred. Titeln Hallelujabröderna får alla att haja till. Jag har läsare till båda mina bloggar, men det är nog läsare till bloggen Familjekvationen som kommer att känna igen språket och vilja köpa min bok.
Planerar du på att ge ut någon mer bok?
Jag kommer givetvis ge ut fler böcker. Fjärilen i rummet har fått försenad flygstart, så förhoppningsvis kommer den ges ut nästa år. Det finns som sagt 6–7 böcker mer eller mindre halvfärdiga i min hjärna. Jag har för många idéer och det känns som om jag skulle behöva leva flera gånger om för att hinna skriva klart alla manusen. Jag lovar fler absurda historier i framtiden.
Vilka tips vill du ge andra författare som bestämmer sig för egenutgivning?
Låt fler läsa ditt manus, både professionella och bokälskare! Var inte rädd för att förbättra din bok! Många författare ser på sin bok som på sitt barn. Våga inte kritisera mitt barn. Även om du ska ge ut din bok själv är det viktigt att lyssna på andra. Jag tog den tuffa vägen, lät tio testläsare säga till om manuset, tolv lektörer vända på vartenda ord och en tuff korrekturläsare granska det färdiga manuset. Det var tufft, men jag lyssnade och tog till mig. De har gjort mig till en bättre författare, för jag såg inte var manuset brast.
Författaren
Päivi Karabetian bor med man och tre barn på Gotland sedan 7 år tillbaka. De flyttade dit för att skapa ett bättre liv åt familjen och ge författarskapet en chans. Till vardags arbetar hon som farmaceut på apoteket i Östercentrum i Visby.
Hon har alltid drömt om att bli författare. Hon älskar att skriva om underdogs, hjälten som kämpar sig uppåt trots motgångar, eftersom hon själv hade en tuff barndom. Hon är tvåspråkig och använder sig av det när hon skriver. Hon leker med orden och skapar egna genom synergism, genom att fläta samman två ord. Det är inte svenska som vi är vana vid, utan lite av ett eget målande språk. Hennes manus har ibland övernaturliga inslag och snuddar vid magisk realism. Sedan barnsben har hon kunnat känna av en andlig närvaro.
För många år sedan skapade hon bloggen Familjekvationen, där hon skrev om allt mellan himmel och jord, ofta ur en komisk synvinkel. En och annan läsare har satt sitt kaffe i halsen. På hennes mer seriösa blogg Så du tror du är författare, publicerar hon ofta noveller och inlägg tillägnade det skrivande livet. En vän skapade ett personligt konto på Facebook, där läsarna som hyllar hennes författarskap får veta när ett blogginlägg har kommit in.
Hej!
Spännande inledning. Det är inledningen som fångar läsaren, tror jag.
Hej Rune! Vad kul att du gillade inledningen. 🙂 Vänliga hälsningar, Päivi Karabetian