Skriver du rysliga deckare eller detektivromaner?

Romanskrivandet är ett långt och ofta hårt arbete. Avsätt tid för att skriva, och glöm det där med att sitta och vänta på inspiration för det händer väldigt sällan. Det handlar mindre om inspiration och mer om förmågan att koncentrera sig och lägga ner den tid som behövs. Den viktigaste delen är förarbetet. Ett tips för att underlätta skapandet av storyn är att använda Storyboard (en serieliknande översikt över en berättelse). Du bör tänka ut vad romanen skall handla om, mejsla fram karaktärerna och dela in berättelsen i olika scener och kapitel.

Försök att skapa struktur genom att dela upp berättelsen i scener. Vad är då en scen? En scen är en händelse och genom att hålla koll på händelserna får du en bättre överblick och lättare att följa en röd tråd i berättelsen. Levandegör scenerna med hjälp av miljöbeskrivningar.

En roman med tunna karaktärer är inte bra. Lägg tid och ansträngning på att skapa trovärdiga karaktärer. Om personerna i en roman ska verka intressanta måste de upplevas som levande. Huvudpersonerna måste ha ett själsliv som läsaren både kan leva sig in i och förstå för det är genom huvudpersonerna du upplever berättelsen som trovärdig och äkta.

Läs en bok som du tycker om flera gånger för att sedan jobba vidare med ditt eget skrivande. Fundera på vad som ger berättelsen driv.  Hur används språket för att levandegöra innehållet? Hur blir karaktärerna levande? Hur talar de med varandra så att det känns äkta? Glöm inte att det är dialogen som ger din berättelse liv och skapar trovärdighet.

När du känner att du är klar: bearbeta texten ännu en gång efter att du låtit den ”vila” en stund. Låt också någon annan läsa texten innan du lämnar den ifrån dig.

BoD tar upp några av de typiska dragen inom deckarskrivandet.   

Detektivromaner, kriminalromaner och polisromaner tillhör deckargenren och här flockas namn som Liza Marklund, Leif G.W. Persson, Henning Mankell och Sherlock Holmes. En deckare är ju också en roman, men i berättelsen är huvudtemat att skildra ett eller flera brott, medan den skyldiges identitet ofta är ett mysterium för läsaren.

En deckare kan ha olika inriktningar och gränsen dem emellan kan vara flytande. Man kan väl dock säga att i en deckare kan i stort sett vem som helst utreda brottet/brotten (journalister, advokater, privatdetektiver, etc.) medan polisen endast har en biroll (om ens det). I en kriminalroman däremot är det poliser som utreder brottet/brotten och det är också deras utredning som står i fokus.

Det är viktigt för dig som deckarförfattare att inte ”fuska”, utan att vara ärlig mot läsarna och ge dem en chans att lista ut vem mördaren, den misstänkte eller den skyldiga är. Detektivberättelsen blir som ett slags intellektuellt spel. Läsaren måste ha samma möjlighet som detektiven eller utredaren att lösa mysteriet. Alla ledtrådar måste beskrivas och uppvisas tydligt. Detektiven eller utredaren får inte själv vara brottslingen.

Gärningsmannen borde bestämmas genom logiska slutledningar, inte av en olyckshändelse, slump eller genom en omotiverad bekännelse. Gärningsmannen måste visa sig vara en person som har spelat en mer eller mindre framträdande roll i berättelsen, en person läsaren är bekant med och har ett intresse av. Det bör inte finnas mer än en gärningsman, oavsett hur många mord som begås. Gärningsmannen kan, naturligtvis, ha en underordnad medhjälpare eller medkonspiratör; men motivet borde vila på ett par skuldror.

När man köper en deckare vet man vad man får eftersom moment upprepas som t.ex. brottets upptäckt, detektivens arbete med att höra vittnen och säkra bevis, ledtrådar och brottsgåtans lösning.

Att skriva en deckare eller kriminalroman är inte snabbt gjort och konkurrensen är stor, så vi hoppas att dessa tips hjälper dig på vägen och ger dig mer inspiration.